Beger mig..
Jag åker till huvudstaden ett par timmar..
*hemlighetsfull*
Sanningen gör ont
Jag har alltid haft dåligt samvete över detta och ibland bett om ursäkt för vem jag är.
Det dåliga samvetet jag har haft är inte för att jag är rak och ärlig, utan för att andra vill att jag ska vara något annat, någon jag inte kan vara.
Ända fram tills nu har jag ofta tänkt på att jag kanske skulle försöka vara någon annan, med lite mildare sätt, inte ta så mycket plats och bara vara posetiv.
Men nu säger jag bara; SÅ FAN HELLER!
Jag kanske inte är så typiskt "tjejg" i mitt sätt, utan mer som en man. Rakt på sak. Om en tjejkompis gör den klassiska grejen genom att fråga mig hur hon ser ut i en klänning ger jag henne ett ärligt svar. Jag kan inte bara le och säga att dne är jättesnygg om jag inte tycker det. Förmodligen vill hon ju ha ett ärligt svar och utav mig kan man räkna med att få det. Tyvärr klarar inte alla av det här. Känner man mig, vet man att jag alltid mernar väl, vad som än kommer ur min mun.
Sen kan ju sättet självklart variera i hur man yttrar sig till personer. Och det varierar från person till person. Det har jag inte tänkt på förut att vissa är känsligare än andra och behöver höra sanningen i en mildrare version. Jag jobbar på det, men det man som sagt alltid ska veta är att jag menar väl hela jävla tiden.
Konstigt ändå.. om en tjej är som jag och är rakt på sak, tar andra tjejer illa upp. Men om en kille gör det blir det inte sånt väsen.
Jag har frågat många av mina nära vänner, de jag haft sen barnsben och de jag kännt bara något år om hur det uppfattar mig och om mitt sätt jag har. ALLA har sagt att dom tycker om mig för den jag är, speciellt mitt raka och ärliga sätt. Och dom vet att jag vill väl i alla lägen.
Om jag inte mår bra, om jag är arg eller ledsen så visar jag det. Hela min kropp visar det, mitt språk och även jag säger det. Är folk rädda för att få ett annat svar än "jo det är bra." när de frågar hur det är?
Jag är inte rädd för att höra något annat än "jo det är bra" när jag frågar hur någon mår. Jag älskar när folk visar sitt riktiga jag och allt som kommer med dom.
Jag vill att människor är ärliga mot mig, och dom som känner mig vet om att dom kan vara det. Det värsta jag vet är när folk ljuger mig rakt upp i ansiktet för att dom själva är så rädda för att säga sanningen.
Passar det sig inte att acceptera mig som jag är kan det fullständigt kvitta.
Alla kan inte vara raka och ärliga och det accepterar jag, men då måste de acceptera mig.
Jag har fått lära mig, rätt nyss tråkigt nog, att inte be om ursäkt för vem jag är. Så det tänker jag inte göra. Aldrig igen.
Grattis
..till min älskling Eddie som fyller 3 år idag!
Fan
Ibland förstår jag ingenting.. Hur mycket fel kan man göra på att bara vara dig själv? Jag vill bara väl hela tiden.. Men inget är bra.
Fan.
Morr
Kalasplanering
Glad alla hjärtans dag!
Hej vänner...
.. Ja vad ska jag skriva. Ibland kommer man till vägskäl i livet då det är dax att byta väg. Om man råkar missa ett sådant vägskäl för man har för bråttom, är det en stor risk att man plötsligt står vid ett stup. Man står precis på kanten- vinglandes- på väg att ramla ner.
Har man orken att ta ett steg tillbaka?
För bara en och en halv vecka sedan stog jag där och vinglade. Jag hade sprungit förbi en massa vägskäl, sett endel, missat endel och ignorerat andra.
Jag kämpar fortfarande med att ta ett steg tillbaka. Jag kanske inte vinglar så mycket just nu, men jag står där.
Nu vet ni vart jag håller hus i alla fall.
Å ni.. Vart är ni?
Jag andas
Alltså lever jag. Jag är tacksam för fina ord, små brev eller annan uppmuntran.
Jag är nämligen på väg ner i ett svart hål som slukar mig med hull och hår.
Måndagkväll
Hej allihopa!
Säger som min vän Petra, kommer ni ihåg mig?
Jag har varit sjuk i stort sett sedan nyårsafton och det fysiska sjukdomen gjorde mig smått psykiskt galen.
Jag är fortfarande inte helt 100, men känner mig så mycket bättre.
I samband med det att jag blev sjuk, kände jag att det är dax att tagga ner lite i vardagen.
Stress är en alldeles för stor del i allas liv, men just i mitt vill jag försöka hitta ett annat tempo.
Så det svåraste och största just nu ät att göra i stort sett ingenting.
Hur går det för er?
Nu
The båtten is nådd, hur långt kan man gå?
Hur långt kan man sjunka, hur kass kan man må?
Ny kudde å inredningstankar
Hej lördagseftermiddag!
Just nu ligger hela familjen i vår säng och ser på Madicken. Utomhus pågår en snöstorm, så det känns skönt att ligga här inne i värmen.
Det blir en lugn helg, med tanke på att jag fortfarande är trött efter influensan.
Mina inredningstankar har varit undanstoppade sedan någon gång i somras, då jag tröttnade på allt vad inredning heter- speciellt shabby chic.
Men nu kommer de smygandes tillbaka och det känns kul. Håller på att riva ut lite favoritbilder från tidningar till ett moodboard. Hur hittar ni inspiration?
Här är min nya kudde från H&M Home. Gillar!!! Djurinspirerade saker är väldigt fina.
Det är ingen vanlig dag..
.. För det är älsklings födelsedag. Hurra, hurra, hurra!!!
Vi ska strax få bästa vänner på middag. Jag bara sitter, födelsedagsbarnet får göra allt. Så fort jag reser mig blir jag anfådd. MEN.. ingen feber idag. Hurra på den ni. Dessutom fick jag börja äta antibiotika igår. Yej!!!
Vc
Kom precis hem från vc. Bekräftat feber, högre sänka å lite dålig syresättning. (?)
Virusinfektion kanske.. Fick tydligen hostmedecinens kung. Cocillana.. Hehe.. De låter ju tom som en drog. Den här ska man tydligen gå i däck av.
Annan ordination var vila, vila, vila!!
Trevlig helg på er.
Jag är gravid!!
Jo men visst.. Gravid i 4 månaden vettu. Det syns ju, sluta ljug nu. Ni har väl sett min mage?
HA.. Nää så är inte fallet.. Men jag är så fruktansvärt trött på alla som frågar om jag är gravid. Jag får den frågan minst en gång i månaden, och har fått det sedan jag väntade Noah, alltså 5,5 år sedan.
Ja jag ser inte likadan ut som jag gjorde förr. Men vad förväntar sig folk av mig. Människor jag inte ens känner.
Dom skulle bara veta vilken kroppsuppfattning som kantat mig hela livet och att jag just nu lever i en kropp som ja avskyr. Mina vänner må säga att ja är vacker, men man ska känna sig så också.
Ja ska försöka ta tag i mig själv när jag orkar, men under tiden vill jag inte att en enda person yttrar sig om hur jag ser ut. Tänk du tanken, men yttra dig inte. ( nu menar ja till alla som undrar vad det är jag satt i mig)
Borde man inte få se ut hur man vill om man trivs?
Regler
Nu ska de bli lite ordning på torpet!
Vårfeelings
Köpte med mig ett pack med anemi er från jobbet. Älskar färska blommor!
Anemoner, ranunkel, tulpaner och rosor är mina absoluta favoriter.
Har lite vårfeelings idag, trots snövädret. Ja har börjat forma en tanke i huvudet om projekt hall/övervåning. Måste hitta någon fin tapet bara.. Eller färg att måla med. Förslag?
Hej
Säger hej till 1/12 arbetsdagar.. Men, men.. Degen behöver in om vi ska fylla våren och sommaren med roligheter..
Vad har ni för planer?
Vi ska fixa övervåningen, gocartkväll med middag, utlandsresa utan barn, miniresa med barnen.. Å massa, massa mer..
Kom och gör roligheter med oss du med!!!
Här är en superhärlig bild från en underbar stughelg i somras..
Utekväll
En helkväll med flickorna..
Jag orkar inte en dag till
Det här kommer bli ett låångt inlägg..
Jag är helt slut. Slut som förälder.
Jag har, sen jag fick barn trott att ja ska bli en bra mamma. Jag ska leka, skoja, busa och vara en närvarande mamma med bestämda regler.
När Noah lärde sig att gå började min föräldraroll med visioner att falera. Han blev genast ett bestämt, jätte aktivt och busigt barn.
Buset övergick till rena jävulskaper, men såklart vart han en ängel borta och en vilde hemma. Antagligen som det ska vara i utvecklingsfasen, men nog så jobbig för oss.
Så kom lillebror och Noah blev genast en stor kille tyckte man, dock bara 2 år gammal.
Det var jobbigt med föräldraledigheten eftersom Noah hela tiden ville underhållas. Eddie var mycket sjuk och krävde uppmärksamhet, kanske kände sig Noah bortvald?!
Jag kände mig inte tillräcklig som mamma och satt i trappen och grät vissa dagar när joel kom från jobbet.
Eddie blev äldre och Noah blev elak och överjävlig. Man fick jämt säga till honom och jag försökte vara hård men rättvis.
Han hade problem med att låna ut saker och skulle jämt komma först i allt han gjorde.
Jag kan gå med på att allt fram tills det hör till utvecklingsfasen.. MEN.. Det som kommer nu måste komma från djävulen him self.
Noah har blvit okontrollbar. Allt går emot honom, han blir arg för allt, ska slåss och säger saker som får mig att gråta. Aldrig har jag hört min kille vara så brutal som han är. När han blir arg kan han säga saker som; - ska jag skära halsen av dej? Eller ; - ska jag lägga dej på gatan så kör en bil över dej? Han säger att personer är fula, att han hatar dom och saker som ja aldrig trott ja skulle gå höra. Ja blir förvånad över hans ordval hela tiden.
Vi bråkar jämt. Det börjar direkt på morgonen. Han lyssnar inte, trotsar till allt.. Och jag står här helt förtvivlad.
När vi är iväg så får jag ursäkta mig för honom och jag har sett hur en del av våra bekanta tittar snett på honom och tycker han är brötig och livlig.
Mitt i allt det här har han blivit så duktig på att lära sig alfabetet, skriva, måla, bygga fantastiSka saker med legot.. Han är ju egentligen världens finaste som jag älskar över allt.
MEN jag orkar inte mera. Ni skulle bara veta. Jag har blivit en sån hemsk mamma mot honom och just nu gråter jag förtvivlat.
Jag näst intill förnerdrar honom, säger fula saker.. Gör allt en mamma inte ska. ( slår han såklart inte, men ska jag va ärlig har ja velat dra tull honom flera gånger, men skulle ALDRIG!)
Vadska jag ta mig till? Inget fungerar!
Till råga på allt så gör ju Eddie som Noah, plus att han börjat med sin treårs trots..
Fan.. Det är så mycket man ska läsa på innan man får barn, kurser och flräldragrupper man kan vara med i. Men sen då? Man står lämnad ensam och vet inte ett skit om alla faser och beteender hos små barn. Här skulle behövas någon form av uppföljning..
För jag står redo med att kasta in handduken..
Och även om detta skulle vara någon slags fas, vad och hur gör man under tiden?
Hjälp!!!
Ghaaaaa
Jag blir helt jävla galen på den där hostan alla bär omkring på, speciellt mina barn. Fan..
Inte en hel natt på 18 dagar har ja sovit gör barnen hostar så. Det driver mig till vansinne..
Konstigt att sambon min kan sova va!
