Huset på höjden

Hej allihopa!
Säger som min vän Petra, kommer ni ihåg mig?
Jag har varit sjuk i stort sett sedan nyårsafton och det fysiska sjukdomen gjorde mig smått psykiskt galen.
Jag är fortfarande inte helt 100, men känner mig så mycket bättre.
I samband med det att jag blev sjuk, kände jag att det är dax att tagga ner lite i vardagen.
Stress är en alldeles för stor del i allas liv, men just i mitt vill jag försöka hitta ett annat tempo.
Så det svåraste och största just nu ät att göra i stort sett ingenting.
Hur går det för er?

The båtten is nådd, hur långt kan man gå?
Hur långt kan man sjunka, hur kass kan man må?

Hej lördagseftermiddag!
Just nu ligger hela familjen i vår säng och ser på Madicken. Utomhus pågår en snöstorm, så det känns skönt att ligga här inne i värmen.
Det blir en lugn helg, med tanke på att jag fortfarande är trött efter influensan.

Mina inredningstankar har varit undanstoppade sedan någon gång i somras, då jag tröttnade på allt vad inredning heter- speciellt shabby chic.
Men nu kommer de smygandes tillbaka och det känns kul. Håller på att riva ut lite favoritbilder från tidningar till ett moodboard. Hur hittar ni inspiration?

Här är min nya kudde från H&M Home. Gillar!!! Djurinspirerade saker är väldigt fina.

.. För det är älsklings födelsedag. Hurra, hurra, hurra!!!

Vi ska strax få bästa vänner på middag. Jag bara sitter, födelsedagsbarnet får göra allt. Så fort jag reser mig blir jag anfådd. MEN.. ingen feber idag. Hurra på den ni. Dessutom fick jag börja äta antibiotika igår. Yej!!!

Kom precis hem från vc. Bekräftat feber, högre sänka å lite dålig syresättning. (?)
Virusinfektion kanske.. Fick tydligen hostmedecinens kung. Cocillana.. Hehe.. De låter ju tom som en drog. Den här ska man tydligen gå i däck av.
Annan ordination var vila, vila, vila!!
Trevlig helg på er.

Jo men visst.. Gravid i 4 månaden vettu. Det syns ju, sluta ljug nu. Ni har väl sett min mage?

HA.. Nää så är inte fallet.. Men jag är så fruktansvärt trött på alla som frågar om jag är gravid. Jag får den frågan minst en gång i månaden, och har fått det sedan jag väntade Noah, alltså 5,5 år sedan.
Ja jag ser inte likadan ut som jag gjorde förr. Men vad förväntar sig folk av mig. Människor jag inte ens känner.
Dom skulle bara veta vilken kroppsuppfattning som kantat mig hela livet och att jag just nu lever i en kropp som ja avskyr. Mina vänner må säga att ja är vacker, men man ska känna sig så också.
Ja ska försöka ta tag i mig själv när jag orkar, men under tiden vill jag inte att en enda person yttrar sig om hur jag ser ut. Tänk du tanken, men yttra dig inte. ( nu menar ja till alla som undrar vad det är jag satt i mig)
Borde man inte få se ut hur man vill om man trivs?

Nu ska de bli lite ordning på torpet!

Köpte med mig ett pack med anemi er från jobbet. Älskar färska blommor!
Anemoner, ranunkel, tulpaner och rosor är mina absoluta favoriter.
Har lite vårfeelings idag, trots snövädret. Ja har börjat forma en tanke i huvudet om projekt hall/övervåning. Måste hitta någon fin tapet bara.. Eller färg att måla med. Förslag?

Säger hej till 1/12 arbetsdagar.. Men, men.. Degen behöver in om vi ska fylla våren och sommaren med roligheter..
Vad har ni för planer?
Vi ska fixa övervåningen, gocartkväll med middag, utlandsresa utan barn, miniresa med barnen.. Å massa, massa mer..
Kom och gör roligheter med oss du med!!!
Här är en superhärlig bild från en underbar stughelg i somras..

En helkväll med flickorna..

Det här kommer bli ett låångt inlägg..

Jag är helt slut. Slut som förälder.
Jag har, sen jag fick barn trott att ja ska bli en bra mamma. Jag ska leka, skoja, busa och vara en närvarande mamma med bestämda regler.
När Noah lärde sig att gå började min föräldraroll med visioner att falera. Han blev genast ett bestämt, jätte aktivt och busigt barn.
Buset övergick till rena jävulskaper, men såklart vart han en ängel borta och en vilde hemma. Antagligen som det ska vara i utvecklingsfasen, men nog så jobbig för oss.
Så kom lillebror och Noah blev genast en stor kille tyckte man, dock bara 2 år gammal.
Det var jobbigt med föräldraledigheten eftersom Noah hela tiden ville underhållas. Eddie var mycket sjuk och krävde uppmärksamhet, kanske kände sig Noah bortvald?!
Jag kände mig inte tillräcklig som mamma och satt i trappen och grät vissa dagar när joel kom från jobbet.

Eddie blev äldre och Noah blev elak och överjävlig. Man fick jämt säga till honom och jag försökte vara hård men rättvis.
Han hade problem med att låna ut saker och skulle jämt komma först i allt han gjorde.
Jag kan gå med på att allt fram tills det hör till utvecklingsfasen.. MEN.. Det som kommer nu måste komma från djävulen him self.

Noah har blvit okontrollbar. Allt går emot honom, han blir arg för allt, ska slåss och säger saker som får mig att gråta. Aldrig har jag hört min kille vara så brutal som han är. När han blir arg kan han säga saker som; - ska jag skära halsen av dej? Eller ; - ska jag lägga dej på gatan så kör en bil över dej? Han säger att personer är fula, att han hatar dom och saker som ja aldrig trott ja skulle gå höra. Ja blir förvånad över hans ordval hela tiden.
Vi bråkar jämt. Det börjar direkt på morgonen. Han lyssnar inte, trotsar till allt.. Och jag står här helt förtvivlad.
När vi är iväg så får jag ursäkta mig för honom och jag har sett hur en del av våra bekanta tittar snett på honom och tycker han är brötig och livlig.

Mitt i allt det här har han blivit så duktig på att lära sig alfabetet, skriva, måla, bygga fantastiSka saker med legot.. Han är ju egentligen världens finaste som jag älskar över allt.
MEN jag orkar inte mera. Ni skulle bara veta. Jag har blivit en sån hemsk mamma mot honom och just nu gråter jag förtvivlat.
Jag näst intill förnerdrar honom, säger fula saker.. Gör allt en mamma inte ska. ( slår han såklart inte, men ska jag va ärlig har ja velat dra tull honom flera gånger, men skulle ALDRIG!)
Vadska jag ta mig till? Inget fungerar!
Till råga på allt så gör ju Eddie som Noah, plus att han börjat med sin treårs trots..

Fan.. Det är så mycket man ska läsa på innan man får barn, kurser och flräldragrupper man kan vara med i. Men sen då? Man står lämnad ensam och vet inte ett skit om alla faser och beteender hos små barn. Här skulle behövas någon form av uppföljning..

För jag står redo med att kasta in handduken..
Och även om detta skulle vara någon slags fas, vad och hur gör man under tiden?
Hjälp!!!

Jag blir helt jävla galen på den där hostan alla bär omkring på, speciellt mina barn. Fan..
Inte en hel natt på 18 dagar har ja sovit gör barnen hostar så. Det driver mig till vansinne..
Konstigt att sambon min kan sova va!

Tänk om vi visste vad som fanns under ytan hos alla vi träffar?!
Ibland tycker jag att vissa saker syns i en persons ögon tillsammans med ett svar man får.
Idag har jag känt mig ledsen, av flera orsaker.. Och för första gången på länge har ögonen varit fulla med tårar. De har legat och brännt där under, men inte velat komma fram.
Kan någon läsa av er på era ögon, eller är ni teaterapor och kan dölja ett ledsamt ansikte?

När ja är nere äter ja hela tiden. Ja sopar rent skåpen på sött.. Bad habbits..

God morgon alla raringar!

Frukosten är avklarad och jag har krupit tillbaka i sängen. Jag är sjuk, men har varken tid eller pengar till att vara det. Barnen har vart hemma i två veckor och jag känner mig fortfarande osäker på om dom kan gå till dagis imorgon. Dom hostar stup i kvarten, så dom nästan spyr. Och så fort dom anstränger sig hostar dom.
Men, för övrigt pigga. Hostan lär inte gå över i första taget. Hur hade ni gjort?

Det nya året börjar med nya tag. 2010 sållade jag bort vänner som tog min energi, 2011 började jag ge mig själv mer tid och gjorde saker JAG gillade. Jag åkte till Paris med fina vänner, började köpa kläder till mig och inte till barnen, gick en salsakurs och bakade så mjölet inte ens hann in i skåpet när jag köpte det.
År 2012 verkar vara ett år för att ta hand om min relation. Den har blivit åsidosatt i snart fem år. Dax att se vad som gömmer sig under våra föräldraroller. Vi ska snart åka en helg ensamma till fina vänner, sen ha en helkväll med bästa vänner och för att senare i år åka utomlands en hel vecka utan barn.
Men för att jag ska kunna må bra i en relation, måste jag trivas med mig själv. Och det var också många år sen jag gjorde det. Så det får bli en kombination av båda i år.
God fortsättning mina vänner!