Huset på höjden

4 dagar kvar... av min tid som mammaledig med Eddie. Herregud!!! 1½ år har gått så vansinnigt fort. Allvaret tar vid, tillbaka till jobbet och till den vardagen som man ska ha. Känns konstigt....När jag jobbar som jag gör sen kommer tiden bara rusa förbi ännu fortare.

Därför måste man ju börja priorotera sin tid till det och de man tycker om, och vill hålla en bra kontakt med. Så mycket som jag träffat min barndomsvän och bästa vän Mia den här sommaren (å det är ändå inte jättemycket) har jag inte träffat henne på flera år. Det har varit det allra bästa med hela sommaren. Jag önskar verkligen att vi kunde bo vägg i vägg så jag slipper "priorotera" bort henne vid vissa tillfällen, bara för att jag jobbar och när jag väl är ledig så vet ni ju själva, är det miljontals grejjer man måste göra.
Därför..åter igen...ska det planeras in en riktig tjejresa. Jag behöver det så jag kan slappna av och bara lyssna på mina vänner. Sen behöver nog jag och Joel de med, så vi kan längta lite efter varandra.

Paris, London, Barcelona, Rom..vart det bär hän får vi se. Bara det blir av. Bara jag kan få prioritera in något sån´t här viktigt i mitt liv. Då mår jag bra. Och mår jag bra, mår hela la familia bra, och v.v såklart.

Det jag ville komma till i det här inlägget eftersom jag bara svamlar är nog ändå...tiden går så fort, se till att göra det du verkligen vill och umgås med de du tycker om. Vad kan vara viktigare?