Huset på höjden

Jag har en lillasyster som är två år yngre än mig. Hon är världens bästa syster. (precis som alla andra tycker om sina syskon)
Vi är väldigt olika, både till utseendet och framför allt i sättet. Jag tror att vi tar fram varandras bästa och värsta sidor hos varandra. Hon kan få mig ner på jorden och jag kan ta med henne i mina svängar.

När Josefin föddes sa jag till vår mamma att jag inte ville ha henne. Jag sa att jag skulle slänga henne i soporna och under några veckors period vägrade jag prata med vår mamma. Jag var så svartsjuk på min syster som tod stor plats i vår familj.

Men många år senare, många år klokare önskar jag nästan att hon kunde ta ännu mera plats än vad hon gör.

Det var jag som tog med henne på hennes första utlandsresa. En resa till Grekland som jag aldrig kommer att glömma. Och det var nog under den resan som vi verkligen började knyta an ett riktigt syskonband.
Nu är hon inte bara syster utan även moster, och världen bästa sådan.

Jag älskar dig min fina syster!


Tänka sig att detta var det enda kortet jag har på Jossan bland korten jag har på kameran just nu. Och det gör inte hennes fina söta ansikte rättvist. Håll till godo.