En vän är en gåva du ger dig själv
Sen är det också såhär..Jag har alltid varit en person som är mån om mina nära och kära. Jag vill gärna finnas till hands för alla, bjuda hem, fixa oav. Jag tycker det är jätteroligt och alla är alltid välkomna hem till oss. Men så slog det mig..Vilken respons får jag egentligen? Det vore ju kul att komma utanför sin egen dörr någon gång och bli bjuden hem till någon annan. Det behöver verkligen inte besväras med mat och dryck, utan sällskapet är gott nog.
Så jag la alla mina förlag, inbjudningar och "trevligheter" på hyllan och väntade litegranna på att någon annan skulle börja rycka i trådarna och visa intresse för att umgås med mig/oss.
Inte så mycket hände. Eller..ingenting hände.
Jag kände/känner mig besviken. Jag delar med mig av så mycket, men får ingenting tillbaka. Så jag tröttnade på bloggen också, eftersom det var likadant här.
Men jag är inte den som hänger läpp hur lätt som helst, här är jag ju igen, inte alls för eran skull, utan för min egen. Och då känns det hur bra som helst.
Det är väl bara att acceptera att man har vänner på olika stadier vid olika tider i livet. Jag vill inte vara en person man springer på, som säger den klassiska kommentaren; "Vi måste ses snart", om jag verkligen inte vill och menar det. Jag vill fortsätta vara öppen och ärlig i mina vänner-relationer.
Jag vill inte vara någon man tar till om det inte finns någon annan. Jag vill vara viktig i mina vänners liv, och dom som inte kan/orkar eller vill ge mig en plats i sitt liv, behöver inte ens försöka.
Nu låter detta väldigt hårt. Men jag tänker inte vara den enda som alltid sträcker ut en hand.
Var snälla och rädda om era vänner. Berätta ofta att ni tycker om dom. Dom är lika viktiga som något annat.
Men baby, jag känner ofta ganska lika, men... Snackar vi polare med eller utan barn??
Visa är ju inte så bjudiga som personer. Jag brukar helst bjuda hem folk, men det är ju för att det är jävligt bekvämt att kunna skicka kidsen i säng o så...
Dina vänner kanske inte är lika sociala som du??
Puss älsklingshjärtat<3
Skönt va! Välkommen tillbaka!
Ja kunde inte sagt d själv! Känner som du ibland, man vill vara viktig i sina vänners, inget andrahandsval i sådanna fall kan d kvitta! Hejja dej J! Kram!
I sina vänners liv skulle d stå :)
Vad trist att göra den upptäckten! =(
Sörjer med dig och hoppas "vännerna" kommer på sig själva och tar sig i kragen och bjuder till!!!
Skönt att det börjar arta sig på jobbet, det är ju så viktigt att det är drägligt där med tanke på hur många timmar man är där...
Jag är så glad för att ha dig i mitt liv på det sätt jag har för vi verkar påminna om varandra!
Önskar dock jag bodde liiite närmare så vi lättare kunde ses men vi får försöka ses ändå tycker jag!!!=)
Och ja, varför gillar han inte att bada med andra barn i pool??? Han ÄLSKAR att bada i badkaret här hemma och skrattar högt och glatt då!
Magnus ska få prova bada på lördag, får se om det blir någon skillnad! =/
Visst blev det bra med ljung?!
Jag har varit sen i år jag med med att plantera dem...blev en impuls igår då blomman på farstukvisten var helt död och vi ändå skulle förbi där blomsterlandet ligger!
Hoppas inventeringen på jobbet gick bra, så himla trist med inventering. Har gjort det mååånga gånger då jag jobbat flera år på Konsum...
Jag ska köra soppor 8 veckor så på ONSDAG börjar jag upptrappning med mat igen! Det ska bli såååå gott! =)
Tack! Känner mig inte suverän då det här är det enkla i det hela. Under denna period vet jag att jag inte kan äta annat för då pajjar magen och jag stör förbränningen.
På onsdag börjar det riktiga jobbet med att lära sig äta rätt och i rätt mängd! Då får man nog se det så som att min kamp kommer att börja. Men jag har bestämt mig så nu kör vi! =)
Blev ett långt inlägg...haha!
Ha det gott min vän och hoppas du fortsätter med lite inlägg när du har tid för jag ser framemot att läsa dem!!!
Kram!
Jag känner tyvärr för det mesta likadant, men kanske är det lite mer så när man är vuxen? Att vardagarna går i ett! Tänk att du har 20 kompisar och vill träffa dem....det är inte så lätt på ett helt år när det ska stämma åt alla håll...
Jag har fått lite mer tålamod på så sätt ;-) Just nu jobbar jag häcken av mig och hinner inte ens med mig själv, hur ska någon annan då ha tid för mig hihi!
Man får försöka hitta andra vägar men jag förstår hur du tänker!
KRAMAR
Go du är! Jamen nu verkar det som om jag slipper frankrike på ett par veckor, nog för att det är trevligt att komma iväg...men det ser ju faen ut som bomben varje gång jag kommer hem typ! Och då har jag sjuttielva telefonsamtal att ta igen osv osv....
Vill du träffas på söndag? Vi kan komma upp eller så får du och kidsen komma på fika!
Vi har nybakta bullar här nämligen ;-)
PUss å kramar
Hejsan, blev riktigt glad när du sa att du var tillbaks på bloggen igen, har varit inne åtskilliga ggr och kollat men ingen Johanna snyft!
Ser att många kommenterat och det måste väl kännas skönt. Hoppas nu att saker och ting ordnar upp sig för dig både med vänner, drömmar och mål i livet, det är du värd. Kram Maria
