Huset på höjden

Idag när jag satt och jobbade, kom en av mina kollegor fram och sa att jag hade telefon. Jag trodde det var en kund som ringde, så jag svarade där jag satt i kassan. I andra änden luren hör jag någon säga;

-"Hej Johanna..det här är Anna från förskolan Västanvinden..."

Min första tanke var "HELVETES JÄVLA SKIT..nu har vi fått magsjuka igen". Men så fortsatte hon;

-"Det är så att det hänt en sak med Noah här..."

Jag blev helt svimfärdig och var tvungen att hålla mig i för att inte tuppa av. På en sekund hinner man tänka allt för mycket.

-"..jo han har trillat här på gården och slagit i huvudet rätt så illa. Jag tror du får komma hit och åka in med honom till sjukhuset."

Tårar. Förtvivlan. Yrsel. Hög puls.

Jag var där på en sekund och möts av en ledsen Noah halvliggandes i frökens knä och en jädrans massa blod överallt. Tröjan, jackan, byxor, mössan var helt indränkt..papper, handdukar..
Och det första sötgubben säger är;

-" Mamma..titta så mina kläder ser ut!"

Vi bytte tröja och åkte till VC och fick komma in med en gång. Där fick Noah klippa bort en stor fläck av håret för att såret skulle synas. Jag höll på att svimma när jag såg det.
Vi fick träffa en läkare som rengjorde det och sen bestämde det att dom skulle limma ihop det. Tre lager lim, en jädrans massa tejp och ett bandage runt huvudet så var vi färdiga.

Min fina lilla pojk, du var helt fantastiskt modig och duktig idag. Mamma älskar dej så. <3