Huset på höjden

Jag vart irriterad idag, på dagis. Eller rättar sagt personalen på dagis som var där i morse. När jag kom, stressad som vanligt och med Eddie i bilen, för att lämna Noah var det inte en jävel på hela dagis.  Det fanns ingen lapp som de brukar hänga på dörren; typ "Vi är på gården". Jag kommer alltid lite tidigare än vad som är sagt eftersom JAG VET att dom går ut tidigare än det att vi kommer.
Sen såg jag en fröken som skymtade i skogen som ligger bredvid dagis. Jag springer dit med Noah under armen. Där sitter dom och är ute på Skog&Bulle och har sångsamling. Jag står där som ett fån, för ingen av de två fröknarna tar sig an Noah som gråter och vägrar släppa mig, utan sitter kvar och sjunger!!
Jag drar loss honom och småspringer därifrån till Eddie i bilen.

WHAT the fuck???

Jag var klart upprörd över att ingen tog Noah och sen såklart att hela avdelningen gått iväg utan att sagt nå´t. Noah blev nog inte mindre ledsen över att ingen tog han och satte han i knät.
Tog upp detta med en av fröknarna när jag hämtade och nu på tisdagar kommer barnen vara i skogen, och dom kommer gå dit en halvtimma innan jag ska lämna. Jag kan inte lämna tidigare eftersom jag i så fall måste hämta tidigare (15 tim/vecka) och det är omöjligt eftersom jag måste vara i skolan. Jag kan ju omöjligen jaga ut i skogen när jag ska lämna, med Eddie i bilen och..nä ni fattar själva va?
Ibland blir jag bara så trött. Varför ska allt bli så omständigt?