Min kärlek

Störst av allt är kärleken. Ja, det må jag säga..så är det verkligen. Och min kärlek går till mina underbara barn.♥ Utom dom vore jag ingenting.
Det lilla som blir över går ju såklart till min sambo, min familj och mina vänner.

That´s it.

En helt vanlig/ovanlig dag

Jag kan inte riktigt förstå vad den här fliken Min Dag ska handla om. Är det Min dag som jag haft idag eller är det Min dag så som jag skulle vilja ha den??
Hmm..jag går på det förstnämnda.

Idag började jag jobba 07.45. Stressade till jobbet och stämplade in prick 07.45. Var trött och frusen på jobbet hela dagen. Det är olagligt kallt där och ska man inte frysa måste man ha underställ-året om!
Stämplade ut 15.00, handlade. Tänkte sänka våran matbudget den här månaden. Får se hur det går. =)

När jag kom hem stod barnen och Joel och väntade utanför dörren. Vi åkte hem till Joels föräldrar, fick kvällsmat och umgicks. Barnen blir alldeles tossiga när de är där, för Joels mamma är dagmamma och har sjuuukt mycket leksaker.

Tog vägen förbi affären hem. Jag var tvungen att köpa choklad som jag kunde moffa i mig, då jag är i början på den underbara lingonveckan. Uppblåst mage, dålig hy och ett sjuhelvetes humör. kul!!!

Nu har jag sett Antikrundan, surat över högen med räkningar och funderar på att börja måla mitt svarta halvmånebord vitt. En strykning bör jag ju hinna ikväll. Frågan är om jag orkar?

Egentligen är detta en väldigt ovanlig dag. Jag brukar aldrig sluta 15.00, och kunna göra något efter jobbet. Dessutom var Joel ledig idag och det brukar han heller inte vara. I vanliga fall hämtar jag ungarna på dagis runt 17.30 eller 18.30, åker hem och äter kvällsmat och sen dimper ner i soffan.
Hur ser er vardag ut??

.
Nu har jag bestämt mig för att gå upp till sängen och läsa några sidor ur detta magiska magasin.
God Natt allihopa!


Mina föräldrar

Dag två i den lilla lista jag håller på med, handlar om mina föräldrar.

Mamma och pappa flyttade isär när jag var runt 15. Jag har inget direkt minne utav att de var väldigt kära i varann, någon gång. Kanske det försvann någonstans mellan mycket jobb och ingen tid ihop?

Nu bor min mamma i stan, ensam och är sjukskriven sen många år tillbaka. Ni vet ju alla varför. Jag har fått bättre kontakt med min mamma nu i vuxen ålder, och vi pratar flera ggr i veckan. Barnen älskar att åka till mormor för där får man lov att leva loppan. =)

Pappa bor tillsammans med Maud och ett av hennes två barn. Han jobbar som rörmokare i Norge och har gjort det i 11 år, eller kan det vara 12? Han kommer hem tors e.m och åker tillbaka tidigt måndag. Alltså jobbar han skiten ur sig när han väl jobbar.
Pappa och jag  har fått jättebra kontakt sen Eddie föddes.

Det är nog allt jag vill bidra med till denna överskriften. Jag tycker att det känns lite fel att skriva om dom när dom inte vet att jag gör det. Dessutom anser jag att deras liv och hur det har det är privat. (utom endel av mammas sjukdom kanske..för den påverkar mig så.)

Tråkigt kanske, men så är det.

Presentation

*harkel*
Jag, Maria Johanna Mc Donald, föddes efters 36 timmars värkearbete av min mor, en hösdag för 27 år sedan.

Nä, men ska jag verkligen börja så? Jag tycker det är svårt med presentationer... Nytt försök...

Hej allihopa som läser detta där ute.
Nä, va fan...

Jag är lite av en perfektionist. Kan hända att jag fått det av mor min. När jag gör något gör jag det ordentligt. Det är allt eller inget med mig. På gott och på ont. Jag kan vara som en våldsam höststorm som yr fram, drar upp rötter och rycker tag i det som gör ont. Men jag kan likaså vara en ljum sommarvind som smeker en kind och försöker få andra att må bra.
Jag är mig själv. Jag försöker vara så ärlig som det går mot alla i min omgivning och det kan lätt hända att jag trampar på tårna. Men jag vill inte vara en vän som ljuger eller drar en lögn för min vän, bara för det är något hon vill höra. Det är inte vänskap tycker jag.
Den jag inte är så ärlig mot är väl mig själv. Jag sätter sällan mig själv främst och ljuger för mig själv för att jag ska försöka må bra. Bara alla andra är glada så...

 Har sedan barnsben tyckt att färg, form, foto och inredning varit riktigt intressant. Jag kommer själv ihåg när jag fck eget rum, hur jag fick inreda det som jag ville och kan se mig själv vrida och vända på krukor för första gången.
Intresset håller i och har bara växt sig starkare med åren. Jag vill inte försöka få mitt hem att se ut som en inredningstidning. Jag vill få det se ut på mitt sätt, som jag/vi vill. Mest jag. (ärlighet)

Jag har också alltid haft intresset för böcker, tidningar, artiklar, debatter, krönikor, dikter, poesi m.m. Intresset finns kvar, men inte tiden och då prioriterar jag inredning före skrivandet. En dag hoppas jag ändå på att få skriva en bok. Jag tror jag hade blivit en bra författare. (ärlighet)

Något jag alltid drömt om är att tidigt bilda familj. Min första graviditet var inte planerad, men väldigt välkommen. Idag har jag en jättefin familj och just nu finns det inte i våra tankar att utöka den ytterligare. (ärlighet?)

Vi drömmer om ett hus.

Som vän är jag omtänksam, ett stöd och du kan räkna med att jag är där till 100%. Jag är glad att jag har få nära vänner som jag kan prata med om allt.

Som mamma är jag bestämd, har tydliga regler och struntar i hur andra föräldrar gör. Jag vet vad som är bäst för mina barn. Jag är som bäst mamma när Joel låter mig få egentid, för att hämta andan och kraft. Jag tycker om att läsa för barnen, gå in i deras lekar..ex leka tjuv och polis, leka fik...än att bara etc leka med bilar.
Jag älskar mina barn mer än allt annat. De är allt för mig.

Som Johanna är jag huslig, pysslig, ordningsam, ett flummo som lattjar runt, jag dansar gärna hemma, lyssnar på en bra skiva och sjunger med. Jag har nära till skratt. Bestämd. Jag ÄLSKAR att baka, det är en stor passion och avslappning. Detta intresse ska utvecklas inom kort.
Jag börjar någonstans där inuti mig, trivas med den jag är.

Som sambo är jag..ja hur är jag? Bestämd. Rak. Fruktansvärt ärlig. Rolig.

Jag tycker livet ska vara härligt att leva. Att man ska våga lite mer och kasta sig ut i det okända. Och att man ska vårda det man tycker mycket om.

A piece of me..

Lista

I brist på blogginlägg snor jag en lista jag sett på andra bloggar för att uppdatera lite om mig själv och mitt liv. Med början imorgon.

Dag 1 - Presentation av mig
Dag 2 - Mina föräldrar
Dag 3 - Min dag
Dag 4 - Kärlek?
Dag 5 - Detta åt jag idag.
Dag 6 - Litteratur
Dag 7 - Mitt favoritminne
Dag 8 - Detta ångrar jag
Dag 9 - Mina syskon
Dag 10 - Min tro
Dag 11 - Det här får mig att bli arg
Dag 12 - Sveken
Dag 13 - Ett ögonblick
Dag 14 - Musik
Dag 15 - Det här får mig att skratta
Dag 16 - Det här får mig att gråta
Dag 17 - Rädslor
Dag 18 - Det här saknar jag
Dag 19 - Min favoritplats
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Mitt jobb
Dag 22 - Ett andra ögonblick
Dag 23 - Min favoritartist
Dag 24 - Julafton
Dag 25 - Mina drömmar
Dag 26 - Dagens outfit
Dag 27 - Mina vänner
Dag 28 - Studier
Dag 29 - Mitt 2010
Dag 30 - Framtiden
Dag 31 - Ett sista ögonblick

Här tänks det en hel del...

Jag blir galen! Jag vet inte hur jag ska tänka.
Man är ju härskare över sina egna tankar, eller..så mycket man orkar. Det är ju jag som tänker mina tankar, ingen annan. Jag bestämmer ju själv om jag vill bli påverkad av vad andra säger eller om jag vill slå borttanken och tänka "bättre". Detta är absolut inte alltid så lätt, men jag gör mitt bästa när det kommer till att bestämma över mig själv, det jag tänker och hur jag ska påverkas av vad andra tänker.
Självklart berör det ALLTID i mitt hjärta om vad folk tycker och tänker, men min hjärna är slugare än mitt hjärta.

Just nu har jag kommit in i en period som berör hur man ska leva livet/kanske se på det över huvudtaget.
Ena stunden tänker jag; "Va fan..man vet inte vad som händer. Jag eller någon jag tycker om kan dö imorgon. Vad spelar då saker och ting för roll? Köp det du vill ha, lev livet som det inte fanns en morgondag. Vem bryr sig om städade hem? Låt ungarna härja tills de faller ner pladask på golvet av sömn. Ja ni förstår vad jag menar väl?

Sen tänker jag i andra stunden; Spara pengar så vi kan göra något kul i framtiden/om det händer något. Ha lite ordning och reda i hemmet och i livet, så får jag sinnesro. Planera så jag hinner med att göra saker som är viktigt, träffa människor som betyder mycket. Tänk på vad jag handlar, behöver jag det jag handlar? Få barnen i säng, så vi kan få egen tid ihop. Ja..helt tvärt emot det första.

Nu kanske ni tycker att man kan ta lite av varje, eller sluta tänka så jävla mycket. Kanske det. Men det ena hör inte ihop med det andra. Saker och ting går hand i hand. Man måste hitta sin egen nisch, sitt eget sätt att tänka för att må bra och få ut så mycket som möjligt av livet.

Just nu tänker jag för mycket, och jag kan inte sluta tänka, jag vet bara inte hur jag ska tänka. Hur tänker ni? Hur ser ni på livet?

Mitt nya jag-smurf

Just det ja..jag har gjort slingor och klippt lugg...=)
Så nu ser jag ut som en smurf.
(Jag kommer antagligen ha lugg resten av mitt liv, för det har dykt upp några mystiska rynkor där i pannan..)


Favoriter

Jag har alltid älskat smycken och har en uppsjö av olika sorter. Jag har haft hål i öronen sen jag var 6 och känner mig "naken" utan örhängen.
Jag tycker ringar är snyggt/fint men har sällan andra än min förlovningsring. För några år sedan när det var inne med Kumkum köpte jag på mig en del, men nu efter graviditeterna har fingrarna blivit mer som korvar och jag får inte på mig några gamla ringar. =)
Köpte det här halsbandet för något år sedan och det har blivit mitt absoluta favorit. Det är som mitt "Carrie halsband". Jag har på mig det till vardag och fest, och helst varje dag.
När jag fyllde år kom detta fina armband på posten från min lilla dalkulla. Och jag har haft på mig det varje dag sen dess. Jag älskar´t!
Vilka är era favoriter? Vart/vem kommer de ifrån?


Vintervit

Idag har jag testat Zumba för allra första gången. Gudars va roligt det var! Jag tyckte faktiskt inte det var så svårt att hänga med. Det allra roligaste var ju också att man kan göra det till sin egen grej och sväva ut i stegen.
Nu sitter jag framför Hollywoodfruar och skrattar hjärtligt åt Maria Montazami. Hon är ju bara som en underbar liten gosekudde. Håller ni inte med?

Egentligen borde jag göra en massa annat. Det ät storslagna planer på gång till helgen må ni tro. På lördag morgon åker jag till Gbg för en heldag och ¨på kvällen får jag finfrämmat av bloggerskan Emelie. Hon ska köra hit ända från Färnäs och vara här i tre nätter. Dessutom står Ullared på schemat under hennes vistelse här, så nog finns det planer alltid. Jag längtar så jag blir tokig!

Men som sagt så borde jag städa (skura,moppa, och gno), tvätta, fixa hit extrasängen, planera in vad vi ska äta, vad jag ska handla hem..och en massa annat.

Men istället testar jag den nya chokladen från Marabou. Ja jag unnar mig efter träningen. Jag ÄLSKAR vit choklad, men ändå var denna inte godare än min favvo digestive. Testa ni så får ni avgöra själva.


Jag är inne i ett träningsflow

Va fan..mitt inlägg jag skrev för en stund sen försvann..ut i cyberspace. Jaja..whatever...
Ikväll har jag varit iväg och tränat Kettlebells. Har ni provat? Oh my..jag kommer ha mega träningsvärk imorgon. Hur ska det gå när jag bokat in ett spinningpass imorgon bitti? Jag kanske inte kommer ur sängen?! Och sen kanske jag inte ens kommer iväg för det snöar ute. Jo, ni hörde rätt..snöar...Men jag älskar´t!

Imorgon är jag ledig. Vi ska åka till badhuset med kidsen. Kanske dax att Eddie får prova på att bada, han är ju trots allt 1, 5 år. =)
På kvällen kommer fina Sofia med familj hit. Så jag ska göra pollyglass, och Joel ska fixa käk. Lyx!
Puss på er

Kluven



Det finns en "fröken" på dagis som inte borde vara där. Hon gnäller ofta om hur stimmigt det är med barnen, att volymen alltid är hög och påpekar mer än gärna för föräldrarna hur barnen har retats med varandra under dagen.
Det märks så lätt att hon är trött på sitt yrke, att hon inte orkar, att hon inte vill längre.

Allt verkar gå ut över barnen och jag vet faktiskt inte om jag sett henne le någon gång. Hon kan kommentera dumma saker ibland när man hämtar. Som igår när jag hämtade var de första hon sa att det hade varit helt stimmigt hela dagen. (så gestikulerade hon med handen runt huvudet.) Hon fortsatte och kunde inte förstå vad det var för fel?! på barnen eftersom dom vart så gapiga. Säger man så? Eller överreagerar jag?


Älska hösten

Jag är en orolig själ. Jag har inte alltid varit det, jag blev det någon gång mellan det att mina föräldrar gick varsin väg och det att mamma blev sjuk. Då kändes det plötsligt som jag tappade en del av mig. Jag kör på som bara den, men känner mig ofta rädd för saker. För några år sedan fick jag panikångest. Första gången var det apjobbigt, andra gången betydligt bättre. När man har panikångest tror man det värsta om ALLT hela tiden, för saker och ting har blivit för övermäktigt. Man har tagit på sig för mycket och glömt bort att andas och bara leva på vägen.
Den här gången har jag ingen panikångest alls, men jag känner att kroppen säger ifrån när det blir för mycket. Det hugger i bröstet, snurrar otäckt i huvudet, jag blir yr..

Mammas sjukdom/ar gör mig ständigt påmind om att man inte är odödlig och att man kanske borde lägga mer energi på att bara leva och inte att stressa ihjäl sig för man ska hinna med saker, ha det fint hemma osv. Men så fort jag tänker tanken, lika fort har jag glömt och stressar bara runt. Jakten på den perfekta saken, förhållandet, lyckan, livet.

På hösten blir många deppiga, då det blir mörkt ute, soltimmarna få, kallt m.m. Jag..jag blir lugn, glad, lycklig. Stressen för mig minskar på något sätt, jag blir glad av färgerna, höstluften, njuter av min kopp te, och då åminner mig själv om vad som är viktigt för mig. Sommaren däremot..oh my...det är en tid när ångesten kan bli på topp. De ska ut till stranden om det är fint väder, de ska grillas, åka bort, man ska ha dåligt samvete om man är inne när solen lyser. Uscha...
Så ni som blir deppiga av hösten, gör den till en lugn och stressfri tid, så kanske ni med blir gladare under denna tid!?

Vänskap, kärlek o sex åt alla



Jag hoppas verkligen på att bli en aktiv medlem. Jag bara längtar efter tills jag får gå på nåt möte och börja påverka. Om det går.
Detta är det bästa medlemskap jag någonsin haft.
Är ni medlem i någon förening?


Jag vill, jag ska, jag borde


Jag vill:
- Ha en helkväll med familjen H/H snart.
- Skaffa mig en helt ny garderob.
- Börja simma med Noah.
- Absolut gå ner 5-7 kilo inom kort, men har ingen motivation.
- Gå på bröllopsmässan 23/10, men jobbar.
- Göra en mammografi.
- Åka till Ullen.
- Fixa klart hallen innan oktober är slut.

Jag ska:
- Boka in mammografi imorgon!
- Gå ner i vikt om någon bara sparkar mig i röven och kastar ut allt socker i mitt hus.

Jag borde:
- Gå ner i vikt.
- Spara pengar.
- Ändra mitt köpbeteende.
- Storstäda ( å då menar jag röja ut allt)
- Ta tag i garaget. De ser ut som fan med grejjer och utemöblerna ska in där och kanske..bilen? =)

Ser ut som om vikten verkligen är nr ett för mig just nu. Och ja det är den, både medvetet och undermedvetet. Det har den alltid varit. Varför ska man alltid hålla på att bry sig om den där vikten?



Jag bara sitter här å grinar

Den här dagen har varit helt jävla galen. Jag har grinat från 08.30 imorse tills..ja jag grinar ännu.. Och jag vet inte vart jag ska börja berätta, vad det är som tynger mig.. Vet heller inte hur ärlig jag vill vara.
Livet som gått den här veckan har varit helt jävla kaotiskt. Dagis lämna, dagis hämta, bråk på jobbet, saknaden efter vänner, ont som faan i rygg/nacke, tider som inte går ihop med Joels, planering utav hösten resulterar i ingen tid med Joel, ingen tid ihop som familj, folk som inte förstår på jobbet, folk som är elaka på jobbet. En dagispersonal som visade en helt annan sida än sin bästa idag.

Och förut, mitt i allt på jobbet, ringer någon och gråter i telefon. Någon som behöver mig. Och det gör så ont i mig när man fina vän inte mår bra, att höra hennes trasiga röst och säga sånt som får det att svartna framför ögonen på mig.
När jag kom hem förut var barnen och Joel ute och lekte. Och jag bara öppnade bildörren i tron om att jag har gråtit färdigt nu (hela vägen hem från jobbet), men det bara svämmade över och jag tokgrinar framför barnen och hela grannskapet.

Hur ska man orka uppför en sån brant backe igen? Det känns som jag gått där så många gånger, men att det aldrig liksom gått nedför.

Ont

Jag har ont.
Jag har läää-äää-äääänge haft ont i axlar, nacke, rygg. Det är väl mestadels jobbet jag tagit skada av, sen har man ju de senaste 3,5 åren bärt fel, belastat fel när man burit sina små barn.
Jag har ofta en varm vetepåse liggandes över axlarna och tagit alvedon. Självklart känns det bättre för stunden, men sen är det bara ren smärta. Jag har bitit ihop, men nu börjar den bli outhärdlig. Idag har jag halvt nackspärr. Så nu har jag bokat en tid hos en massör. Så får vi se om/hur det jhälper.
Några andra tips?

Burr

Idag så ÄNTLIGEN fick jag fixa mitt burr. Jag vantrivs verkligen hela jag när man har utväxt allan liksom. Håret känns fett hela tiden och de spelar ingen roll om man har håret uppsatt eller nedsläppt, de är lika för jävligt ändå.

Men så efter 3 timmar hos frissan blev håret en aning kortare och ljusare fast med några små ljusbruna slingor i. Jag fick en helt annan färg än jag väntat mig, men jag blev så nöjd!!!
Tack tack tack du min vackraste för den tidiga födelsedagspresenten!!

Innan:

Efter:

Ja jag må vara lite vit i fejjan, men ja hann knappt sminka mig på morgonkvisten och jag saknar rouge. Dessutom Trött AB.


Hang With Me

Jag är en såndär person som förälskar mig i en artist en viss period och lyssnar galet mycket tills jag hittar en annan att köra 24/7. Nu är jag fullständigt och hopplöst förälskad i Robyn. Jag tycker att det inte finns en enda dålig låt med henne. Min absoluta favorit just nu är Hang With Me. Har ni inte hört den tycker jag verkligen ni ska ge den en chans. Vilken är er favoritlåt/artist just nu?


Depp

Jag som har så mycket att berätta och massa nya fina saker att visa, sitter här och deppar. Vi får se om helgen livar upp, vilket jag egentligen inte tror för på måndag är det back to work! *BUHU tar till stora lipen* Jag får ångest och håren på armarna bara reser sig upp.
För övrigt går det fint med Eddies inskolning på dagis. Han gråter när jag lämnar honom, men är så duktig under dagen med mat, lek och sovning. Noah gråter också en skvätt på dagis. Första dagen för vi lämnade ryggsäcken med extrakläder där, andra dagen var det för att vi skulle gå. Igår grät han för att han inte visste var brorsan var och idag en liten, liten skvätt för att han ville vara med Eddie och leka när Eddie skulle äta på sin avd.
Men han pratar om det hemma och efteråt säger han att det inte är så farligt.
Ååå mina fina barn, jag vill inte lämna er egentligen men jag måste tyvärr.
Vi höra mer i helgen om jag e på humör.
Tjing!


i.d

Jag har blivit med i.d.
Ja det är sant, och nu kommer jag aldrig klara mig utan något annat i hela mitt liv. Jag har provat i.d några gånger hos Mia, men velat ha ett med lite mera färg. Så finaste, goaste Mia hade köpt ett kit till mig och hade med sig det i fredags när hon kom hit. Tack gumman, det är perfekt!!!
Jag tycker defenitivt ni ska testa det här underbara pudret, det känns alldeles lent och fantastiskt på huden, man kan inte få några fläckar eller fula linjer. Det är bara så jävla bra! Släng er gamla skit och satsa på nå´t bra.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0