En gång byggde morfar ett hus..

Min morfar dog för snart 6 år sedan. Han var en hyvens gubbe med blå tatueringar på armarna, och han brydde sig massor om sina nära och kära fastän han hade svårt att visa det. Han gjorde liksom det på sitt sätt.
Rutiner var hans grej. (liksom jag har) Det skulle vara mandelkubb till kaffet, (trots att han gärna smaska i sig av annat också) polkagrisar i en skål på bordet, en peng i ett kuvert på födelsedagen, blommor från Löfgrens, numera blomsterlandet och den klassiska kommentaren om man berättade att man träffat en kille; "Om han inte är snäll mot dig så kör jag över han med bilen."
Jorå, han var en krutgubbe min morfar. Fastän en väldigt snäll en.
Så blev han sjuk. Det var hemskt att se han sjuk. Morfar var aldrig sjuk. Jag hade knappt sett han förkyld.
Kommer så väl ihåg sista gången jag såg han, jag kramade om honom och någonstans bara visste jag att det var sista gången.
Som jag kan längta efter honom ibland!! Ibland är livet så orättvist. Mormor dog för..ja va kan det vara 15 år sen?  Det är i alla fall så längesedan så jag inte kommer ihåg.

Hur som helst..Morfar snickrade ett dockskåp till min mamma och hennes syster för en jäkla massa år sedan, och nu står det hemma hos mig, väntar på lite renovering. Men det känns bra att ha något från morfar här hemma, också det enda jag har. Så jag ska vårda det ordentligt.
Vad saknar ni hos era mor/farföräldrar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0